Det är inte du – det är trauma. Så känner du igen Fight, Flight, Freeze & Fawn

När du inte känner igen dig själv längre.

Du vet inte varför du reagerar som du gör.
Varför du hoppar till av plötsliga ljud.
Eller varför hjärtat rusar och du får svårt att andas.
Du vrålar i panik – fast faran inte är akut.
Fryser fast. Eller börjar skaka.
Kanske känns det som att marken gungar.
Eller som om du betraktar allt utifrån, som i en dröm.
Kanske slätar du över, och ber om ursäkt – trots att det inte ens var ditt fel.

Du tänker kanske att du överreagerar.
Din omgivning med.
Men det du upplever är inte överdrift. Det är en traumarespons.
Din hjärna har redan uppfattat ett hot – långt innan du hinner förstå vad som händer.

Vad är en traumarespons?

En traumarespons är kroppens automatiska reaktion på upplevd fara.
Du väljer den inte – den bara sker.

När du har levt med långvarigt psykiskt våld, manipulation, hot eller kontroll,
särskilt i en relation där du borde ha varit trygg – som i en kärleksrelation eller inom familjen –
börjar nervsystemet tolka även vardagliga situationer som hotfulla.

Det är så CPTSD (komplext posttraumatiskt stressyndrom) uppstår.
Kroppen har varit i alarmberedskap så länge att den inte längre litar på att du är säker –
även när du objektivt är det.

Amygdala – hjärnans “larmknapp” – slår till direkt –
innan din prefrontala cortex, som står för logik och reflektion, hinner med.

Du hamnar i överlevnadsläge –
och det tar sig oftast uttryck i fyra mönster:

Fight – kamp
Flight – flykt
Freeze – frys
Fawn – anpassning

Traumaresponser är inte bara reaktioner – de kan bli kroniska mönster

Traumaresponser är inte bara något som händer i stunden.
De kan bli ett tillstånd – där kroppen går på autopilot, nästan varje dag.

Du kanske:

• är konstant på spänn
• har svårt att vila
• reagerar starkt – eller inte alls
• överanalyserar varje interaktion
• tappar kontakt med vad du behöver eller känner

Det här är inte din personlighet.
Det är ett nervsystem som fortfarande tror att du är i fara.

🧨 Fight – kamp

Kampresponsen är inte ilska du valt.
Det är en blixtsnabb reaktion – där kroppen försöker skydda dig genom att slå tillbaka.

Du kanske snäser, höjer rösten, går i försvar.
Säger saker du inte menar.
Och efteråt kommer skammen, ångern, självföraktet.

Det är reaktivitet.
Amygdalan har tryckt på larmknappen – innan din logiska hjärna hunnit med.

Kamp kan också vara lågintensiv:
Ett starkt behov av att förstå, förklara eller reda ut –
inte för att vinna, utan för att hitta trygghet i något som känns oklart eller hotfullt.

💨 Flight – flykt

Flykt handlar inte alltid om att lämna en plats.
Det kan lika gärna vara att du aldrig stannar upp.

Du kanske håller dig ständigt sysselsatt.
Presterar, planerar, fixar.
Allt för att slippa känna det som skaver när det blir stilla.

Du flyr in i aktivitet. I tankar. I prestation.
Du kanske blir rastlös eller perfektionistisk.
Säger: “Jag kan inte sitta still” – men vet egentligen inte varför.

Flykt kan också vara att du undviker situationer där du känner dig fångad.
Behöver gå ifrån, byta ämne, byta plats – för att lugna kroppen.

❄️ Freeze – frys

Frys är en respons – när kroppen inte ser någon annan väg.

När varken kamp eller flykt är möjliga
sätter nervsystemet igång sin sista överlevnadsstrategi: att stänga ner.

Du kanske känner dig kraftlös, ofokuserad, frånkopplad.
Som om kroppen inte riktigt orkar.
Några beskriver overklighetskänslor.

Det är inte ovanligt att få hjärndimma, muskelvärk eller utmattningsliknande symtom.
Ibland blir det feldiagnostiserat som depression.

Men det är en traumarespons.
Och när du börjar känna dig tryggare,
kommer kroppen att förstå att det är okej att vara närvarande igen.

🫶 Fawn – anpassning

Fawn är en respons där du försöker skapa trygghet genom att vara till lags – people pleasing.

Du kanske säger ja fast du vill säga nej.
Ber om ursäkt – trots att du inte gjort något fel.
Slätar över, förminskar, vänder det mot dig själv.

Du läser av stämningen, skiftar ton, dämpar dig.
Anpassar dig efter andras behov – ofta utan att märka det.
För att bevara lugnet. För att känna dig trygg.

Fawn kan vara svår att upptäcka –
för det ses ofta som positivt att vara flexibel och medgörlig, särskilt som kvinna.
Men när du gång på gång tystar dig själv och dina behov,
tappar du bort vem du är.

När trauma blir vardag – vad är CPTSD?

Det är vanligt att känna igen sig i flera av de här responserna.
Kanske lever du i ett tillstånd av ständig anpassning.
Eller går mellan kamp, flykt och frys – om och om igen.

Då handlar det inte längre om en tillfällig reaktion.
Det handlar om att kroppen och nervsystemet har fastnat i överlevnadsläge.
Det kallas komplext PTSD, eller CPTSD.

CPTSD uppstår inte av en enskild traumatisk händelse som PTSD –
utan av att ha levt under långvarig psykisk stress, otrygghet och nedbrytning.
Som i en relation med en djupt skadlig individ – som en narcissist eller psykopat.

Symtomen är ofta osynliga för omgivningen –
till skillnad från exempelvis ett gipsat ben, som förstås syns.
Men trots att det inte syns så finns det –
och kan vara minst lika utmanande att leva med.

Det är därför jag skapade RisingFem-guiden.

För dig som bär på osynliga blåmärken.
Som vill förstå vad du varit med om – och börja må bättre.
RisingFem guidar dig varsamt ur överlevnadsläge och tillbaka till dig själv.

👉 Läs mer här: [LÄNK - RisingFem]